Slutraden är låtskrivandets svåraste konst. Den ska sammanfatta utan att förklara, stänga dörren utan att smälla igen den. Årets startfält bjuder på allt från growlade avsked till rader som mest verkar vilja gå hem. Här är redaktionens fem i topp.
5. Diskbänksbidragets sista rad, där festen konstateras vara över på exakt den plats forskningen förutsagt. Ärlig, kall, blöt.
4. ”SKÅL.” Tekniskt sett låtens enda rad, men den är också dess sista, och en slutrad som även är öppningsrad har en cirkularitet kritiker brukar belöna hos betydligt sämre grisar.
3. Femtonspråkshyllningens avslut, där samtliga språk tystnar samtidigt utan att en enda biografisk uppgift lämnats. Att hålla tätt i 15 språk är en bedrift.
2. ”One sound, all around”, som avslutar sexminuterslåten med samma fyra ord den började med. Panelen var oenig om huruvida detta är en slutrad eller ett tillstånd.
1. ”…no more ads. I think.” Juryns motivering lämnar inget övrigt: ”Den enda slutraden i årets tävling som tvivlar på sig själv.” Ett helt liv av utlovade guldåldrar, punkterat av två ord. Mörkt, ljust och osäkert på vilket, precis som lyssnaren.
Hedersomnämnande går till bidraget som saknar slutrad helt eftersom låten enligt sin egen text aldrig börjat.
Wilmerbladets kulturredaktion arbetar vidare på sin egen slutrad. Vi tror.