Mötet skedde någon gång efter midnatt, i en vagn där lysrören blinkade och en okänd man åt kebab med ögonen slutna. Där, mellan Rådhuset och Fridhemsplan, uppstod en duo.
– Vi vet inte hur den andra ser ut i sol, säger den ena halvan till Wilmerbladet. Vi har försökt ses på dagen en gång. Ingen av oss kände igen den andra. Vi gick hem.
Låten spelades in på samma sätt som den skrevs: nattetid, i kollektivtrafik, med en telefon som hade elva procent batteri. Enligt duon är det inte en estetik utan en nödvändighet.
– Vi har provat i studio. Det blev fel. Det saknades en högtalarröst som sa att tåget mot Kista var försenat.
Releasefesten hålls i natt på perrongen där allt började, förutsatt att sista tåget går. SL har inte kunnat bekräfta detta, vilket duon beskriver som ”helt i linje med vår konstnärliga vision”.
Wilmerbladets nöjesredaktion närvarade vid releasefesten men missade tåget hem. Recensionen skrivs från en nattbuss.