Passet heter Normal takt och beskrivs i schemat som nybörjarvänligt. Det är, enligt samtliga som försökt, en lögn.
– Alla kan gå. Få väljer det, säger tränaren till Wilmerbladet. Efter 200 meter börjar de jogga. Säger jag åt dem att sluta jogga, då stannar de. Det finns inget mellanläge längre. Vi har tränat bort det.
Under Wilmerbladets besök startar tolv deltagare passet. Efter fem minuter joggar sex av dem, fyra står stilla och tittar på sina klockor, och två har börjat tävla mot varandra, vilket är uttryckligen förbjudet.
– Det svåraste är att det inte händer något, säger en deltagare flåsande, trots att passet per definition inte ska ge flås. Man bara går. Hjärnan står inte ut.
Som förebild lyfter tränaren fram gångprofilen Hugolugo, känd för att kunna hålla exakt samma tempo i timmar oavsett vad som händer framför honom.
– Han är slutmålet. Fast han skulle aldrig gå här. Vi går för långsamt.
Nästa termin utökas konceptet med en fortsättningskurs: att gå i normal takt bredvid någon annan, utan att synka stegen. Väntelistan är stängd.
Wilmerbladets sportredaktion provade passet och joggade efter 150 meter. Vi ber om ursäkt.