Tävlingsgång är en sport där hela fältet balanserar på gränsen till att springa. Alla utom en.
– Alla andra går fort för att de vill framåt, säger gångexperten till Wilmerbladet. Han går fort för att det råkar bli så. Det går inte att träna fram. Antingen har man aldrig haft bråttom i hela sitt liv, eller så har man det inte.
58-åringen från Skara upptäcktes av en slump, när en tränare på väg till en annan tävling fastnade bakom honom på en trottoar och inte kom förbi på fyra kilometer.
– Jag ökade, han var kvar. Jag saktade ner, han var kvar. Samma avstånd hela tiden. Då förstod jag att jag såg något stort, säger tränaren.
Mannen själv är svår att intervjua, eftersom han inte stannar. Wilmerbladet gick bredvid honom i 40 minuter.
– Bråttom? Nej. Vart skulle jag med det, säger han någonstans runt kilometer fem.
Experten tippar honom som given skräll redan i höst, med en brasklapp: ingen vet om han tänker ställa upp, eftersom anmälan har en deadline och deadline förutsätter brådska.
Wilmerbladets sportredaktion hann inte med honom tillbaka till redaktionen. Han hade inte bråttom. Det hade vi.