Klockan är 11.30 en vardag och Drottninggatan är full av människor som stannar mitt i gångflödet för att titta på sin telefon. Mitt bland dem: en regerande mästare i maximal frustration.
Enligt en person som beskriver sig som hans tränare, men som vill vara anonym eftersom titeln aldrig godkänts av huvudpersonen, pågår passet varje dag. Två timmar. Alltid bakom de långsammaste som går att hitta.
– Forskare skulle kalla det exponeringsterapi, säger tränaren till Wilmerbladet.
– Jag kallar det bränsle. Han går in i finalen med vaderna fulla av uppdämd energi.
Wilmerbladet försökte ställa frågan om favorittipset i finalen. Det gick inte. Han hade redan gått vidare. Bokstavligen – 30 meter bort och fast bakom en barnvagn.
Från 30 meters håll hörs ett growl. Ingen på plats vill spekulera i vad det betyder.
Sportbladet är Wilmerbladets sportbilaga. Vi gick hem. Fort.