Utanför finalarenan har de redan börjat samlas, klädda i neon och hörselskydd som ingen använder. Det gemensamma kännetecknet syns på handleden: en pulsklocka som larmar vid allt under 155 slag i minuten.
– Våra hjärtan slår i 155 bpm. Det är låtens tempo. Det är vårt tempo. Vi har inte haft vilopuls sedan semifinalen, säger fanklubbens ordförande till Wilmerbladet.
Fanklubben, som enligt egen uppgift har 812 medlemmar och två pausmedlemmar, förbereder sig inför finalen med gemensamma lyssningar tre gånger om dagen. Låten är två minuter och elva sekunder lång och spelas därför i loopar om en timme.
En hjärtläkare som Wilmerbladet talat med avråder från att vila i 155 slag i minuten och rekommenderar i stället ballader, promenader och tystnad.
– Tystnad? säger ordföranden och ber oss upprepa frågan, eftersom låten spelas.
Planen för finalkvällen är enkel: full volym, full puls och vila först när låten är slut.
– Vi vilar när låten är slut. Den är aldrig slut, säger ordföranden.
Wilmerbladets nöjesredaktion mätte sin egen puls under intervjun. Vi hänvisar till företagshälsovården.