DEBATT. Jag har sett det här förut, och ni har sett det med mig. En låt som är för svårfångad för sitt eget bästa åker ut i ett tidigt skede, och ungefär ett halvår senare börjar samma publik som glömde den kalla den ”underskattad”. Sedan håller vi på så i tre år.
Jag föreslår att vi hoppar över mellanledet.
Bidraget ”close but not” är precis en sådan låt. Den byter form var gång man tittar på den, den vägrar tala om vad den är, och den kommer med matematisk säkerhet att bli bortröstad av alla som senare påstår att de alltid trott på den.
Låt oss därför ge den upprättelsen i förskott. Skriv redan nu, medan låten fortfarande spelas, att den var före sin tid. Erkänn redan nu att ni inte förstår den. Det kommer ni ändå att göra om tre år, fast då med en suck och en klok min.
Motargumentet lär bli att man inte kan hylla något retroaktivt i förväg. Jo. Det är precis det jag gör i den här texten, och det gick utmärkt.
Ge ”close but not” dess underskattning nu. Så slipper vi bära den i tre år.
Wilmerbladets debattsida noterar att skribenten redan verkar ångra sig. Det är i alla fall tidigt.