Alla är överens om att den är bra. Ingen är överens om vad den är.
Bidraget ”close but not” har på kort tid blivit tävlingens mest omtalade mörka häst, och samtidigt dess svåraste att sätta ord på. Varje recensent som Wilmerbladet talat med ger en egen genrebeteckning, och ingen av dem är den andra lik.
– Jag skulle säga att den är … nej, säger en musikkritiker och tystnar. Efter en stund provar hon igen och kommer inte längre den gången heller.
Låten tycks vägra bli fångad. Titeln lovar det själv: du är nära, men inte riktigt. Textraden ”I don’t even know myself what I turn into” har av flera lyfts fram som årets ärligaste, eftersom den innebär att inte ens upphovspersonen vet vad låten är, vilket gör alla andra försök hopplösa från början.
Fansen älskar den just därför. På forumen pågår sedan en vecka en diskussion om vilken genre bidraget tillhör. Tråden har passerat 400 inlägg utan att någon backat en tum, och utan att någon egentligen är oense, eftersom ingen vet vad de tycker.
Musikbranschen har redan enats om en sak. ”close but not” kommer att kallas ”årets mest underskattade” i minst tre år, av samma personer som just nu inte kan förklara den.
Wilmerbladets nyhetsredaktion tänkte sammanfatta låten i en mening. Meningen ändrade sig medan vi skrev den.