Konceptet är enkelt. Gästerna festar in i döden på dansgolvet, precis som låten föreskriver. Men när kvällen tar slut väntar inte garderobskön utan en upplyst diskbänk med nummersystem.
– Festen slutar vid diskbänken ändå. Vi har bara formaliserat det, säger klubbägaren till Wilmerbladet.
Enligt honom är kravet inte en affärsidé utan en livsåskådning. Alla fester i mänsklighetens historia har slutat med att någon står vid en diskbänk. Skillnaden på hans klubb är att det är alla.
– Folk tror att de ska slippa. Ingen slipper. Det är själva poängen med diskbänken.
Gästerna verkar hålla med. Vid tvåtiden på natten står kön till disken längre än kön till baren, och stämningen beskrivs som ”andäktig”. En gäst berättar att hon diskat samma glas i 20 minuter.
– Det är det närmaste frid jag kommit på en klubb, säger hon.
Klubben har nu ansökt om utökat tillstånd. Inte för alkohol, utan för en andra diskbänk.
Wilmerbladets nöjesredaktion recenserade klubben och fick fyra plus. Av diskvärden. För torkningen.