Veckans avsnitt av Kulturpodden börjar som vanligt, med att panelen lovar att vara kort, och slutar som vanligt, en timme senare, med att ingen hållit det.
Ämnet är eurodancebidraget som beskrivits som tävlingens gladaste låt, en beskrivning panelen omedelbart går till angrepp mot.
– Det här är en trojansk häst av ren eurodance, säger poddens huvudkritiker i avsnittets mest citerade passage. Utanpå: syntar, handklapp, en uppmaning att hoppa. Inuti: fullt av soldater. Och soldaterna är frågor om vart tiden tar vägen.
Panelen ägnar därefter tolv minuter åt textraden om att dansa tills morgonen kommer, som enligt en av deltagarna ”bara är optimistisk om man inte tänker på vad morgnar innebär”.
Mot slutet spelas låtens sista refräng upp i studion. Det blir tyst i åtta sekunder, vilket för Kulturpodden är rekord.
– Man hör den på en fest och tänker ingenting, sammanfattar programledaren. Sedan hör man den i en tvättstuga en tisdag och förstår att den handlade om en själv hela tiden. Det är den farligaste sortens låt.
Avsnittet avslutas med att panelen betygsätter hästen. Den får fyra av fem hovar.
Kulturpodden är fristående från Wilmerbladet, utom när den citeras, vilket är hela tiden.