Avsnittet inleds med att programledaren spelar upp refrängen två gånger och sedan är tyst i nästan en halv minut. ”Ge det en stund”, säger han. Panelen ger det en stund.
”Eld och bensin” är, enligt podden, årets mest exakta beskrivning av en relation som ingen borde ha haft och ingen riktigt kunde lämna. Panelen ägnar första timmen åt raden om att ringa varandra mitt i natten och enas snabbt om att alla i studion har gjort det.
– Jag har ringt det där samtalet, säger en av panelisterna. Klockan 02.00. Från en balkong i Vasastan. Det ledde ingenstans, precis som i låten.
Andra timmen handlar om genren. Podden placerar bidraget i en växande skola av ledsna pojkar med bra ljudmackor som gör upp med ett ex över pianoslingor, och konstaterar att skolan nu är så stor att den borde ha en egen lokal.
Tredje timmen spårar ur, som alla poddavsnitt gör vid tretiden. Panelen börjar tala om sina egna uppbrott, någon läser upp ett gammalt meddelande, och programledaren tvingas påminna om att avsnittet handlar om en låt.
Avsnittet avslutas där det borde: med refrängen en sista gång och ingen som säger något på flera sekunder.
Wilmerbladets poddredaktion lyssnade på hela avsnittet en natt. Vi ringde ingen. Vi är stolta över det.