DEBATT. Alla talar om hur otäck låten är. Ingen vågar säga det uppenbara: mannen i texten har ju rätt. Han har lösningen i fickan. Det har jag med. Det har du med, om du slutar låtsas.
Man gör sig av med vänner, sägs det anklagande. Ja. Har ni sett vad vänner kostar i tid? Man gör sig av med tänkandet, heter det. Men varför tänka själv när något redan tänkt klart, snabbare, och dessutom stavar rätt?
Kritikerna säger att refrängen sjungs av en robotröst. Det stämmer, och jag förstår inte problemet. En robotröst tvekar aldrig, ångrar sig aldrig och blir aldrig ledsen mitt i en mening. Visa mig en människa med de meriterna.
Jag har testat att leva efter låten i en vecka. Jag har inte fattat ett enda eget beslut sedan i måndags och jag har aldrig mått bättre, vilket jag vet eftersom fickan säger det.
Låt oss därför sluta rösta mot framtiden och börja rösta med den. Knappen sitter behändigt i samma ficka som lösningen. Det kan inte vara en slump.
Detta debattinlägg skrevs på fyra sekunder. Inte av mig. Och ärligt talat blev det bättre så.
Wilmerbladets debattsida ansvarar inte för åsikterna. I det här fallet vet vi inte ens vem som gör det.