Gården ligger vackert i utkanten av byn. På uppfarten står raggarbilen, nyputsad, med gps:en fastmonterad och inställd på en adress som Sven inte vill kommentera.
Inomhus är stilen konsekvent: rent, ombonat och en cidersamling som täcker en hel vägg, sorterad efter årgång och, såvitt vi kan bedöma, humör. På hedersplats står en pokal från ett streetrace och ett inramat foto på en fest som enligt Sven fortfarande pågår.
I köket finns en diskbänk. När vi frågar om den – den som enligt kritikerna är där varje fest slutar – tittar Sven ut genom fönstret och låtsas inte om att köket har en.
Grannarna är eniga i sin bild av honom.
”Byns bästa vän”, säger närmaste grannen. ”Han vinkar från raggarbilen varje morgon. Ibland är det kväll. Det är samma vinkning.”
Innan vi åker ställer vi den sista frågan: hur känns det att ha allt – pengar, stil, gps – och ändå vara som folk?
– SKÅL, säger Grisen Sven till Wilmerbladet.
Wilmerbladets nöjesredaktion diskade innan vi gick. Någon måste.