Det började med en video där en lyssnare ber om hjälp att identifiera språket i bidraget. Klippet spreds snabbt, och snart hade språkinstitut i tre länder tagit sig an frågan på eget initiativ.
Alla tre har nu gett upp.
– Det låter slaviskt. Det böjs slaviskt. Men orden finns inte i något slaviskt språk, inte i något utdött språk och inte i något rekonstruerat urspråk. Vi har kontrollerat urspråken två gånger, säger en forskare vid ett av instituten till Wilmerbladet.
Ett av instituten gick så långt som att transkribera hela texten fonetiskt och köra den mot samtliga kända språkdatabaser. Bästa träffen var 9 procent, mot ett protokoll från en fiskeriauktion.
Wilmerbladet har sökt upphovspersonen, som är förvånad över uppståndelsen.
– Det är hittepå-slaviska. Det står i prompten, säger upphovspersonen.
Forskaren tar beskedet med fattning och meddelar att instituten nu i stället avser att studera varför hittepå-slaviskan böjs mer konsekvent än flera riktiga språk. En avhandling är påbörjad. Den skrivs, av principskäl, på det språk som inte finns.
Wilmerbladets nöjesredaktion har läst prompten. Vi förstod inte den heller.