Konceptet är enkelt: i varje vers räknar låten upp de poäng den anser sig förtjäna. Ett poäng, två poäng, tre poäng, och så vidare, i stigande skala mot det klassiska tolv.
Problemet upptäcktes av en lyssnare vid tredje genomlyssningen: låten hoppar över nio och elva. Från åtta går den direkt till tio, och från tio direkt till tolv, där den stannar och upprepar sig i en dryg minut.
– Poängsumman är därmed omöjlig, säger en matematiker som Wilmerbladet talat med. Om man summerar de uppräknade poängen får man ett tal som inte förekommer i tävlingens poängsystem. Låten gör anspråk på poäng som inte existerar.
På frågan om detta är ett problem svarar matematikern efter en lång paus:
– För matematiken, ja. För låten, uppenbarligen inte. Den låter mycket nöjd.
Upphovspersonen har förklarat de saknade talen med att ”nio och elva inte rimmade på något”. Matematikern har tagit del av förklaringen och beskriver den som ”det mest hederliga jag hört i hela den här tävlingen”.
Wilmerbladets nöjesredaktion har räknat efter. Vi fick ett annat omöjligt tal. Vi låter det vara.