Bunkern ligger tre våningar under marken och luktar kaffe och ånger. Längs väggarna: 40 skärmar som visar samma armbåge ur 40 vinklar. På bordet i mitten: en röd telefon.
Den ringer var femte minut.
– Vi svarar inte alltid, säger en VAR-operatör som vill vara anonym eftersom han vill fortsätta vara det. Men den som ringer tycker att allt är straff. Åt ena hållet.
Under Wilmerbladets besök avgörs ett mållinjebeslut. Bollen är, enligt tekniken, antingen helt över linjen eller inte alls. Granskningen tar 45 minuter och omfattar 14 vinklar, en linjal och en kort paus då någon frågar om linjen verkligen är rak. Beslutet meddelas, överklagas omedelbart och skickas tillbaka till samma rum, till samma personer, som tittar på samma armbåge igen.
– Det är systemets styrka, säger operatören. Vi kan alltid titta en gång till. Det är också systemets svaghet.
När vi lämnar bunkern ringer den röda telefonen igen. Ingen rör sig. Alla tittar på armbågen.
Wilmerbladets sportredaktion granskade den här texten i 45 minuter och överklagade den ändå.