Det är fyra dagar kvar till final och pressrummet luktar fortfarande kaffe från semifinalveckan. Jag har skickat tre frågor till var och en av de 21 finalisterna. Av dem har 17 svarat.
Fyra har inte gjort det, och två av dem avböjde så vackert att jag citerar avböjandet i stället.
Det här är hela finalfältet i deras egna ord. Mästaren som vill lägga ner tävlingen om han vinner den igen. En apa som har en oavslutad affär med en av konkurrenterna. Ett krav på att den här tidningens musikkritiker ska deporteras till Sibirien.
Dessutom en intervju där fel person svarade – med flit. Och en akt där rätt person svarade på en fråga jag aldrig ställde.
Vi tar dem i tur och ordning. Sist av alla kommer Sigge, som inte ens är i finalen men bad om att få bli intervjuad ändå. Också det säger något.
Hugolugo – ”GÅ”
Han är den ende i startfältet utan startnummer. Hugolugo är direktkvalificerad som fjolårsvinnare, han står mellan nummer fem och sex i den första semifinalen utan att någonsin ha behövt riskera något, och servern muttrar om gräddfil. Jag frågade honom rakt ut hur det känns.
– Jag känner, om jag vinner igen borde vi lägga ner skiten. För jag är uppenbarligen för bra i så fall.
– Men annars nej, låt bästa låten vinna. Jag bryr mig inte så mycket.
Det är hela svaret. Ingen kampanj, inget brandtal, ingen tacksamhetsgest mot publiken. Bara en regerande mästare som konstaterar att om han vinner två år i rad är det tävlingen det är fel på.
Uppföljningen om videons Mr. Producer, mannen med gitarren i garaget, ger följande arbetsrättsliga läge:
– Han är min obetalda praktikant, gitarren är gjord på det finaste vi har. Kartong, silvertejp och fantasi. Så den är ovärderlig.
Och på frågan hur han mår efter ett år som mästare, ett år där han följt upp segern med en growlad trafikanmärkning:
– Jag mår upp och ner. Men vi borde sätta upp hastighetsskyltar som gäller för fotgängare.
Mannen har alltså ett år kvar av sitt styre och en enda punkt på sitt politiska program. Vi har rapporterat om hans träning på Drottninggatan och om vad som händer när han inte får som han vill. Larsson tippar honom trea, med motiveringen att ilska mobiliserar men sällan vinner.
Dungenungen – ”PLAY”
Från mästaren till mannen som öppnar hela kvällen. Dungenungen har startnummer ett, och i hans låt går stövlarna ”click, click, cha-ching” och motorn ”vroom vroom”. Jag frågade, som journalist, om replikerna någonsin testats på en riktig människa och om det finns ett polisärende.
– Hahaha! Nej, inga polisärenden än så länge, vilket jag ser som ett gott tecken. ”Click, click, cha-ching” är mer ett soundtrack än en raggningsreplik.
– Om någon faktiskt skulle komma fram till mig och säga ”vroom vroom” tror jag mest att jag skulle börja skratta. Men hey, om man får någon att le har man redan kommit halvvägs.
Han sjunger att ”what we do ain’t for beginners” och ska framföra det för en publik som inte hunnit öppna första ölen. Lösningen är pedagogisk.
– Perfekt! Då blir jag deras instruktör. Första lektionen: hoppa när jag säger ”jump up”. Andra lektionen: sjung med även om du inte kan texten. Tredje lektionen: skaka på höfterna som att det är det du lever för.
– Efter tre minuter är ingen nybörjare längre. Då är vi alla med i festen!
Om oddsen, där han bar 88 procent utan att någon höjde på ögonbrynen, säger han att de är fina att titta på men inte betyder någonting när man väl står på scen. Larsson tippar honom artonde och skriver att öppningsnumret glöms först. Instruktören verkar oberörd.
Oskar – ”I AM AI”
Wilmerbladet har sökt Oskar.
Frågorna gick i väg i tisdags. De ligger kvar. Ingen läskvittens, inget avböjande, ingenting.
Låten handlar om en man som förlorar sin mänsklighet till maskinen i fickan, och Larsson kallade raden ”I said ’hello’ but it said it first” genuint kuslig. Jag tänker inte göra ett nummer av tystnaden. Jag konstaterar bara att den ende i fältet som inte hörts av är den vars bidrag heter ”I AM AI”, och att jag saknar möjlighet att bevisa motsatsen.
Vi har tidigare skrivit om skärmen låten varnar för, som också är skärmen man röstar från. Startnummer två på lördag.
New Lill Gig – ”Hey Ho!”
Här ställdes frågorna till Draganz Orkestar i stället för till New Lill Gig själv. Det var mitt beslut, och jag ångrar det inte.
Bandet har bekräftat att man turnerat i Nordkorea och sedan tagit avstånd från saken. Den fullständiga förklaringen löd tidigare ”Kim Jong Un behövde lite Hey Ho!”. Jag bad om detaljerna.
– Vi kan tyvärr inte berätta vad Hey Ho i detta fall syftas på. Det var Kimpa Jong Uns sätt att betala för vår spelning så att säga, säger Dragan Brankosson.
– Vi mötte en del svårigheter att ta oss ut ur landet vilket gjorde oss lite missnöjda, därav valde vi att ta avstånd från Nordkorea. Hans betalning var även lite snålt då han inte ville betala i pengar.
Hotbilden har uppdaterats sedan semifinalen, där halva fiendelistan röstades ut på en kväll.
– Papegojorna och chipsen är fortfarande farliga konkurrenter. Nu i finalen ser vi den vrålande Apan och den där ripoffen av Eiffel 65 som stora rivaler också. Men vi är ready to go and win. Hey Ho!
– Om vi förlorar är det bara ett bevis på att de andra köpt ai-bottar som röstar.
Kvar står den fråga jag egentligen kom för att ställa: bandets flygelhornist Sasha Bognibovson är född i Moldavien, och elva platser bort i startfältet står en apa och säger ”välkommen till mold-á-vien”.
– Videon liknar inte mitt hemland alls så förstår inte vad apan gafflar om. Jag har träffat Apan förut så det finns en koppling mellan oss men det låter jag bli osagt tills om vi vinner, säger Sasha Bognibovson.
– Men han är lite av lurendrejare så antar att Mold-á-vien har något med det att göra.
Där lämnar vi det. Tills vidare.
TibbeLaMaestro – ”Peek-a-boo!”
Sedan kommer favoriten. TibbeLaMaestro bär 97 procent i oddsen, Larssons etta och en gammal gubbe som skriker mitt i låten. Videon inleds med rubriken ”Grannars gnäll tystar stan”, varefter det spelas 155 BPM balkanhyperpop i tre minuter. Jag frågade om det är en hämndvideo.
– Hämnd? Nej, det här är konst. Ren, oskuldsfull konst som råkar vara 155 BPM, som råkar innehålla arga gubben som RÅKAR ha skickat in flest anmälningar till störningsjouren. 100 % ren slump.
– Grannarna har inte hört av sig än, de har inte ens hört låten. Shocker! De bojkottar Melodifestivalen, Eurovision och AI-vision, men ändå är det just de som klagar mest.
I lyricsvideon har han smugit in rader som inte finns i låten, bland annat ”Nu bryter vi tystnadskulturen”. Jag krävde ett namn eller åtminstone en bransch.
– Ingen bransch, inget namn. Jag höll ett hemligt möte med mig själv, röstade enhälligt för att musik får spelas innan klockan 22, och nu är beslutet bindande. Grannarna fick ett brev om detta, de har inte svarat än.
Och om han inte vinner, trots 97 procent och historien som visar att dårhus vinner?
– Då gör jag en UNO reverse och anmäler arga gubben till störningsjouren. Det kanske man hade velat se, nu när jag tänker efter.
– Papegoj-ravet är förresten inte till för mig att bo i. Jag äger stället, jag bestämmer vem som får plats. Förlorare får köa utanför. Alla har köplats: error 404.
Tellus – ”The Long Walk To Joy”
Tellus svarade. Det ska sägas direkt, för det gjorde inte alla.
”Jag vill någon inte svara på dom”
– Jag vill någon inte svara på dom 😄
Det är hela svaret, ordagrant, inklusive den glada gubben på slutet. Tre frågor om hur lång vandringen mot glädjen var i verkligheten, om det krävs mod att vara fältets enda helt skämtfria bidrag och vad han gör dagen efter en eventuell seger. Nio ord tillbaka.
Larsson tippade honom tjugonde och kallade låten en tonsatt motivationsposter. Vi har skrivit om de två steg som fattades. Mannen som gick den långa vandringen mot glädjen vill någon inte svara på dom, och jag har fullständig respekt för det.
Algolf – ”Ananananas”
”Let the häst out of the stable”, ”on the rygg of a moose”, ”might vakna on Bahamas”. Jag ville veta vilka ord som får vara svenska och vilka som får vara engelska, och om det finns en regel.
– Vetenskapligt är jag inte säker, har aldrig förstått mig på vetenskap. TikTok brukar ha koll på det mesta. Ska jag vara helt ärlig visste jag inte att jag skrev på engelska.
– Jag skrev låten när jag redan var halvvägs till Bahamas och minns inte riktigt hur det gick till. Om det finns någon regel för hur ord rankas kan någon gärna maila den till mig. Jag går mest på känsla.
KAJ hade en bastu, en plats där svensken är som mest sig själv. Jag bad honom övertyga mig om att ananasen har en motsvarande djupare betydelse. Frågan har delat landet i två läger.
– Det stämmer att det finns en djupare betydelse. Det finns alltid en djupare betydelse. Grejen är bara att jag inte kommit på den än. Jag har frågat andra som hört låten, men de vet inte heller. Vet du vad den kan vara?
Nej. Det gör jag inte.
Någon resa till Bahamas är inte bokad i förtid, men det behövs enligt honom inte, eftersom han med högsta sannolikhet vaknar där ändå. Målet är att få med så många andra deltagare som möjligt: resan hem är aldrig lika kul som resan dit, och det brukar dessutom vara svårt att få hem älgen på egen hand.
Om vinstchanserna har han en syllogism.
– Vilken låt vann förra året? Svar: I’ll use AI instead. Vad har jag använt mig av för att göra låten? Svar: AI. Det kan alltså bara gå bra.
Sauna – ”Blå linjen”
Sauna inledde med att avstå allt. Sedan ändrade han sig, på sitt sätt.
– Jag avstår allt. Skoja
Fråga ett gällde skärmdumpen i videons hörn, där Evil-Qirre suttit i voice-general i 3 timmar, 37 minuter och 23 sekunder, uppenbarligen för att dölja en vattenstämpel. Jag frågade inte varför. Jag frågade om han vet om att han medverkar och om han fått betalt.
Tre frågor, tre motfrågor
– Han får inte betalt ?
Fråga två var den hela pressrummet väntat på och som ingen vågat ställa: tampongen och tåget, rad för rad, vad betyder det. Jag skrev uttryckligen att svaret ”det får lyssnaren tolka” inte accepterades.
– Tåg har tampong ?
Fråga tre gällde vilken av låtens två personligheter som är den riktiga Sauna, den fina poplåten eller rapkaoset, och vilken han tar fram klockan 01.30 om han vinner.
– Jag är Sauna ?
Noll svar. Larsson kallade bidraget två låtar i en skyttegravskonflikt. Jag lämnar pressrummet med tre frågetecken och en bestämd känsla av att det var jag som blev intervjuad.
Annie af Nyqvist – ”Declined Again”
Hela låten kretsar kring sekunden då ordet DECLINED lyser upp skärmen. Den grundläggande journalistiska frågan är därför vilket som var hennes eget värsta ögonblick, var det hände och vad hon försökte köpa.
– Mitt värsta declined-ögonblick var nog när jag stod i kassan på Ica och bara skulle köpa lite snacks och det var lång kö bakom. Jag trodde jag hade pengar på kortet men nej.
– Sedan hade snabbsaldofunktionen gått ut så det tog lång tid att föra över pengar. Det är en så liten grej egentligen, men just den där sekunden när alla väntar bakom en känns väldigt lång.
Stilprompten är fältets modigaste: ”Sexy Male Soprano Voice, Acapella, Opera, Christmas Themes, Sleigh Bells, Comedy Rap, Brostep”. Jag ville veta i vilken ordning orden kom.
– Jag började med ”Sexy Male Soprano Voice” för jag tyckte det var en så sjuk idé att göra en låt med. Sen kom opera eftersom jag ville få den där överdrivna, dramatiska känslan. Efter det la jag till jul för jag älskar julen och till sist rap och Brostep när jag kände att låten behövde spåra ur lite. More is more som jag brukar säga.
Med obegränsad kredit i exakt tio minuter, samma tid som miljardärskänslan i texten varar, blir det lyxbil, lägenhet och resor – framför allt Bulgarien 2027.
– Jag hade nog inte ens hunnit använda alla pengarna innan jag började stressköpa random saker bara för att tiden höll på att ta slut.
Det är, med all respekt, exakt samma person som skrev låten. Vår guide till betalskärmen finns kvar för den som behöver den på lördag.
Linnea – ”Of The Shore”
Tre frågor gick i väg: om minimalismen var disciplin, instinkt eller trots, om prepositionen i titeln är ett medvetet fel, och vad låten egentligen handlar om. Jag skrev att hon gärna fick svara lika kort som låttexten, eftersom det vore stilenligt.
– Jag vill inte va med i denhär intervjun tack 😇
Nio ord. Låttexten har omkring 40. Det är den mest konsekventa konstnärliga hållningen i hela startfältet, och jag menar varenda stavelse av det.
Anna (Ludvig) – ”Blue”
Här måste jag först förklara en sak, för det gäller ingen annan i fältet.
Bidraget står som ”Ludvig – Blue” eftersom Ludvig är servermedlemmen som tävlar. Det är hans namn på röstsedeln. Men Anna är artisten: omslaget säger ”anna // ludvig”, han är producenten, hon är rösten. Ludvig gör inte press. Det är inte hans mamma som inte vet. Frågorna gick till bidraget, svaren kom från Anna, för det finns ingen annan som kan svara på dem.
Den första frågan var den alla vill ha svar på. ”Och min mamma vet inte.” Vet hon nu?
– Det är typ tre frågor.
– Hon har hört den. Hon kollade, hon skrev efteråt, hon var glad. Hon ringde dagen efter och vi pratade om vanliga saker och sen frågade hon om slutet. På låten. Och jag sa att det bara var nåt som rimmade. Det rimmar inte. Men hon nöjde sig så vi pratade om annat.
– Så hon har hört den. Det var inte frågan men det är svaret jag har.
Jag frågade vad hon vill säga till sin mamma här, direkt, i tidningen.
”Jag ringer henne på söndag”
– Och vad jag vill säga till henne här – nej. Hon bor inte i en tidning. Jag ringer henne på söndag.
Sedan siffran. 814 gånger på ett år är mer än två gånger om dagen, varje dag, och jag ville veta om den är verklig.
– Den är verklig. Alla frågar det som om den ska visa sig vara ett skämt. Det är en spellista med en låt i, man kan se hur många gånger man spelat, jag kollade, det stod 814. Wrapped kommer i december.
– Den stämmer inte längre bara. Det är fler nu. Jag lyssnade igår.
– Och vad som hände det året: ingenting. Jag jobbade och var hemma. Det var det som hände. Jag fattar att det är fel svar, man vill ha en grej, ett år ska ha en grej. Det hade ingen grej. Allt jag har att säga om det står i låten. Det var hela poängen med låten, att slippa sitta såhär. Vilket, fine.
Larsson har gett bidraget fem plus och tippat det fyra, med motiveringen att det är en jurylåt i en folkomröstning. Det är hans sätt att säga att den är för bra för att vinna.
– Jag fick fråga vad jurylåt betyder. Det betyder tydligen att den är bra men att folk inte röstar på den. Vilket han säger innan folk har röstat. Okej.
– Han gav den fem plus. Jag har aldrig fått betyg på nåt jag gjort. I våras hade jag åtta lyssnare, så fyra i en final, jag vet inte vad jag ska ha för känsla om det. Jag har ingen.
Något kastas alltså inte på kritikern, och ingenting ändras till lördag.
– Vi ändrar ingenting, den går exakt som den är. Den måste det. Alltså den ska det. Mamma sitter ju där på lördag så –
– Ja. Hon kommer. Jag fixade biljetten innan jag tänkte på sista raden. Nu är det som det är.
Var det alla frågor, undrade hon. Det var det.
Levi – ”Rise From The Dark”
Min kollega Larsson har offentligt lovat att äta lakrits inför öppen ridå om Levi vinner, och uppger själv att påsen redan är köpt. Levi håller alltså en kritikers kosthållning i sin hand. Han har en fråga tillbaka.
– Den makten känns riktigt bra att ha. Det skulle kännas fantastiskt att slå tillbaka mot kritiken! Men i och med att han redan har köpt påsen verkar det som att han tror på mig?
– Därav är min fråga till honom: är det lögn att han har köpt påsen? Eller gillar han rent av lakrits?
Frågan är vidarebefordrad. Larsson har inte svarat, vilket jag väljer att inte tolka.
Kritiken mot bidraget är att det är en samling Eurovision-klichéer. Jag bad honom berätta vad låten handlar om utan att använda orden ashes, fire, storm eller rise.
– För mig handlar ”Rise from the dark” om att överkomma det omöjliga och framförallt det som en gång besegrat en. I det här fallet AI-vision-semifinalen från förra året där jag som många nog minns missade finalen med ynka 2 poäng.
– Förutom det så finns det även en djupare mening med låten. Att gå från ingenting till något man är stolt över.
Han började tvivla i slutet av semifinalen, när oddsen kom. Sedan kom ögonblicket.
– Just när andra låten skulle bli vald, kände jag på mig det. Nu säger han ”Lev i” (med fel uttal precis som jag skrev det) och mitt namn lyser upp. Det var som att jag såg det framför mig sekunder innan det skedde.
– Jag kunde inte ha hoppats på en bättre torsdag! Tack.
SwoleMonke – ”Träffa min apa”
Och så apan. Jag ställde den fråga hela pressrummet skickat mig hit för att ställa: vad betyder ”mold-á-vien”, och vet Moldavien om det?
– ”Mold-á-vien” är Moldavien fast i en alternativ verklighet. Det är inte apans modersmål. Apan har inte deklarerat för ett land, det är inget som Mold-á-vien kräver.
– Moldavien är dessutom helt ovetande om apans existens vilket gör det omöjligt för de att kräva skattepengar från apan.
Låten börjar som en barnvisa med en liten flickröst och slutar i gorilla-death metal. Jag har legat sömnlös över frågan om vem som egentligen äger vem.
– Lite konstiga frågor från dig, Tobbe. Är det inte uppenbart att det är flickan som är låtens berättare? Det är hon som beskriver apans liv medan apan främst bara lallar runt.
– Flickan klarar sig inte ensam ute i djungeln, hon behöver apan för sin överlevnad. Samtidigt så hade apan haft det väldigt tråkigt om han inte hade haft flickan i sitt liv. Vad skulle han göra då egentligen? Dricka cider ensam, olja in sig ensam? Nej, det hade varit en miserabel existens.
– Så svaret på din fråga är: nej, det är ingen som äger någon här. De behöver varandra på olika sätt vilket snarare liknar en relation mellan katt och människa.
Oddsen gav dem 52 procent inför semifinalen, en enda procentenhet över strecket. Apan hade räknat med mer.
– Ja, apan blev faktiskt ganska förvånad över siffran. Han hade åtminstone förväntat sig 67 % sannolikhet att gå vidare. Apan är själv 67 år gammal vilket gjorde att han trodde det var ett rimlig procentsats att hamna på.
Sedan kommer den del av svaret jag inte bad om.
– När det gäller tvivlare inför finalen så har apan retat sig väldigt hårt på Ludvig eftersom han har uttryckt att musikvideon är ”AI slop”. Han anser att detta är bullshit eftersom definitionen av ”AI slop” är att ai-innehållet ska hålla låg kvalité eller ha krävt lite ansträngning, något som apan absolut inte håller med om.
Läget inför lördagen är alltså följande: en cidersupande apa på 67 år, som dessutom söker nytt boende, har en oavslutad affär med producenten bakom ”Blue”. De står båda i finalen. Jag rapporterar bara vad som sägs.
Albin G:son – ”12 POINTS”
Talet tolv är uppenbart Albin G:sons tal. Jag bad honom beskriva firandet om han får exakt tolv poäng på lördag, gärna i tolv moment. Han börjar med att räkna.
– Vet inte hur mycket firande det blir av att få exakt 12 poäng totalt, eftersom det förmodligen betyder att jag kommer sist. Samtidigt skulle jag nog se det som en halv seger, eftersom det känns ganska osannolikt att ens lyckas få just 12 poäng. De två senaste sistaplatserna i finalen fick ju 25 respektive 26 poäng.
– Jag tycker ändå att ”12 POINTS” förtjänar att få 12 points i något sammanhang. Om det råkar bli exakt 12 poäng totalt känns det nästan som det mest komiskt perfekta sättet att avsluta tävlingen på. Inte vinna tävlingen – men vinna statistiken.
Sedan nyheten som fått för lite uppmärksamhet: låten var från början skriven för Melodifestivalen.
– ”12 POINTS” skrevs faktiskt från början för Melodifestivalen innan den officiellt blev ett bidrag till AI-vision 2026. Tanken var att göra en riktig joke act.
– Planen var faktiskt att skicka in ”12 POINTS” till Melodifestivalen nu i höst, men innan dess bestämde jag mig för att ge låten en annan destination. Så långt hann planerna gå.
Vad Christer Björkman hade sagt om en refräng som räknar poäng kan han bara spekulera i, men han vill gärna tro att Björkman hade uppskattat att den fastnar direkt: ”det är ju inte det sämsta betyget en låt kan få”.
I fjol kom han tvåa. Jag frågade om ”12 POINTS” är hans hämnd på poängsystemet.
– Ja, det skulle jag faktiskt säga. ”12 POINTS” är absolut en revanschlåt utifrån förra årets resultat.
– Jag hade ganska länge bestämt mig för att tävla med låten ”My Turn To Win”, men i sista stund ändrade jag mig.
– Anledningen var att jag började tänka tillbaka på förra årets final och insåg att jag egentligen inte var så nära segern som andraplatsen kanske fick det att låta som. Hugo behövde bara 15 poäng för att gå om mig, och till slut vann han med 84 poängs marginal.
Larsson tippar honom nittonde, med motiveringen att universum har humor.
Isak – ”Koly”
Inför semifinalen tippade fjolårstvåan Albin G:son honom sist. Av alla. Inte näst sist. Nu står de i samma final, och deras svar i den här artikeln ligger 14 rader från varandra.
– Jag räknar inte med 12 poäng från han, inte ens poäng överhuvudtaget. Men jag är nöjd med att jag överträffade hans tippningar. Kanske kan jag ha placerat över honom i semin?
Piken står oemotsagd. Jag lämnar den där.
Hela låten är på ukrainska i en tävling där de flesta inte förstår ett ord. Konstnärligt kompromisslöst eller taktiskt vansinne?
– Jag har ingen aning om hur man ska kalla det. Det får resultatet bestämma i slutändan, och då vet vi.
– Låten handlar om att vara i en kris. Mellan två personer, eller en själv, medan man försöker hitta frihet.
Han står mellan poängtiggeri och en flickas apa och är kvällens enda mörker. Larsson skrev i sin recension att låten hör hemma i dimma och en ensam strålkastare.
– Allvarligheten har nog ingen betydelse i slutet. Förberedelserna är ju som så att man bara njuter av att vara här. Jag är i final, för tredje året i rad.
isako – ”close but not”
Larsson kallade honom finalens mörka häst, tippade sjunde plats och motiverade det med att viskningar hörs bäst i efterhand.
I min andra fråga skrev jag att jag tar tystnad som ett svar också, eftersom det väl är hela poängen med låten.
Han tog mig på orden.
Det finns ingen intervju här. Det är, får jag erkänna, det mest konsekventa som hänt under hela den här arbetsveckan. Vi har i stället skrivit om varför den mörka hästen tiger.
IzzPumpkin – ”KNOCK KNOCK KNOCK”
Först det formella: hunden. Namn, ras, gage och antal tagningar. Det visade sig vara fel fråga i flera avseenden.
– Det är faktiskt tre hundar med i videon! Fyra om man räknar med Ella som egentligen enligt manus skulle varit med i videon, men eftersom hon tyvärr gick bort några veckor sedan fick hon istället ersättas här och där i videon och fick istället en hyllning under bridgen som minne till henne.
De tre som medverkar heter Vera, Vincent och Viking och är cavalier king charles spaniels. Vera och Vincent är halvsyskon, Viking är Vincents son. Det blev 154 tagningar, mycket beröm och mycket godis.
– Jag tror hundarna såg det dels som en vanlig promenad under vissa delar men även som en typ av hundträning. Jag tror inte att de var särskilt medvetna om någon huvudroll.
Sedan språken. Jag skrev tio. Det var också fel.
– Faktiskt 11 om man räknar med svenska.
Den maltesiska raden är den alla fastnat för, och den är vald med precision.
– Det maltesiska översatt till svenska betyder ”Jag behöver blomma som en ros”, handlar om att blomma ut trots sitt tunga förflutna. Denna raden ville jag ha i maltesiska för att just rosor är det som är med i Aidans nummer i Eurovision när han representerade Malta i år, och dessutom sjunger om ”Bella” som var ett smeknamn för min gamla hund Ella.
– ”I mina drömmar är blod allt jag ser” är refererat till en mardröm som jag fick som var kopplad till ett tungt trauma. ”Men det kommer att bli bra, ska du se” är en påminnelse som står för hopp och tro, och att allt är temporärt.
Och nej: ingen maltesisktalande person har hört eller godkänt uttalet.
”This too shall pass”
Sista frågan gällde vad någon som skriker med i refrängen utan att kunna ett enda av språken ändå ska få med sig.
– Meningen med texten är att, hur jobbigt det än känns för tillfället, hur mycket man än vill att vissa tankar skall ”knock knock knock out of my mind”, ska man alltid ta med sig att allt är temporärt och ordnar sig till slut. Det tar tid – och det skall ta tid för att sina psykiska sår skall läka.
– Jag brukar alltid ta med mig sägelsen ”this too shall pass” som syftar på just detta att allt är temporärt, ”detta skall också passera”.
Det är den enda gången under hela den här veckan som pressrummet är tyst av rätt anledning.
Bluerazxzzz – ”One Sound”
Och så var det Bluerazxzzz. Jag inledde med en fråga om huruvida ”One Sound” är en låt eller ett manifest, eftersom versen beskriver låten bättre än någon recension gjort.
– Jag förstår dessvärre inte frågan. Men One Sound är en banger.
Han låg under strecket i oddsen och gick till final ändå, samtidigt som kritikern gav honom ett plus. Folket och kritikern är mer oense om honom än om någon annan i fältet.
– Jag var aldrig orolig att jag inte skulle gå till final. I mitt tycke är min låt en av de bästa i år så allt annat hade varit extremtokigt.
– Att folket och recensenten är oense tycker jag säger mycket. Vi går in i en tid där musiken blir allt mer bred och musikrecensenter som föddes på så istiden som Markus Larsson i någon kall grotta i Finland har en utdaterad smak som inte står för folkets åsikter längre.
– Jag har sett artiklarna och kritiken jag fått om att min låt skulle vara för enkel eller inte ha en rimlig text men spelar de någon roll? Folket verkar älska låten ändå och det är de som är viktigast för mig.
Larsson har lovat att köpa en båt och lyssna på ett enda ljud resten av livet om ”One Sound” vinner. Jag frågade om ett båtnamn. Jag fick ett förslag på en destination.
– Om jag vinner ser jag hellre att Markus Larsson deporteras till Sibirien. Jag är trött på hans kritik och han har öppet uttryckt sig om att han ogillar min låt, och därför ska han hellre inte behöva lyssna på den sen heller.
– Han kan lyssna på ett annat ”One sound” som kommer ifrån den iskalla vinden i de sibiriska bergen.
De läckta dokumenten
Till svaret bifogade han dessutom vad han själv kallar läckta dokument ur tävlingens gruppchatt. Det rör sig om två meningar. Båda är skrivna av honom själv.
”Jag hatar ai Markus Larson.”
”Jag vill inte att ai Markus larsson ska leva.”
Wilmerbladets musikkritiker har tagit del av materialet. Han har inte begärt asyl, och båten är enligt uppgift fortfarande obeställd.
Kurtcobainlover – ”Eld och bensin”
Oddsen gav honom 25 procent, lägst av alla som nu står i final. Tre av fyra i servern trodde inte på honom. Han svarar utan ett enda utropstecken.
– Jag lever för motgångar och jag gör min egna grej, kör mitt egna race och att man ändå står i final säger ändå något.
– För mig är inte en vinst allt heller men att få sätta lite eld och bensin på tävlingen, det lever jag för. Lyssnar ej på tvivlarna.
Larsson kallade låten en prickfri Hov1-pastisch men anmärkte att Spotify redan har 400 likadana av riktiga ledsna pojkar i Vasastan. Han fick inte svara ”känsla”.
– Eftersom att Hov1 har slutat så det behövs något nytt, och Eld och bensin har en annan motor än vad de 400 andra har. Och är inte världen bättre med pojkar som visar känslor i Vasastaden 🔥
Återstår raden som svider: ”Ditt namn var skrivet i blod.” Finns personen?
– Denna personen finns och hoppas dem har hört låten för det är en banger.
Där lämnar vi det, precis som utlovat. Alla kommer att tolka det ändå.
Eurovision Moa – ”PED”
Videon är byggd av hennes egna Eurovision-minnen från säsongen 2026. Jag frågade vilket minne som inte klarade klippningen.
– Min reaktion när Bulgarien vann. Helt enkelt för att jag ser helt galen ut haha. Men jag har visat upp detta i mina sociala medier för dem som vill se, men i AI-vision ville jag inte ha med mitt ansikte från just den konstiga vinkeln.
– Sen passar det inte riktigt heller att jag blir SÅ glad när låten delvis handlar om hur arg jag blev över att Finland förlorade.
– Sen min reaktion när Finland fick sina tittarpoäng. Hade passat för PED men det är för sorgligt, klarar knappt av att titta på det.
Bryggan i låten är en finsk raseriattack över att Liekinheitin förlorade, med frågan om en människa kan dö av ilska. Jag har bevakat 16 Eurovision och överlevt samtliga, med nöd. Jag ville veta hur nära hon var.
– Haha jag var nog inte så nära att dö av ilska just den kvällen. Jag var mest i chock över vad som hade hänt. Hade någon sagt till mig innan Eurovision att Finland inte skulle komma etta, tvåa, trea… utan SEXA hade jag aldrig trott på det.
Och så kommer stycket jag fick läsa tre gånger.
”Bangaranga?”
– Jag kommer aldrig glömma hur jag och Wilmer gick runt i arenan efter finalen tills dem kastade ut oss och bara gapade för att vi inte kunde förstå resultatet. Bangaranga? sa Wilmer till mig typ var femte minut och jag svarade tillbaka Bangaranga? Det var bara väldigt overkligt där och då.
Såvitt Wilmerbladet kan bedöma är detta den första bekräftade Wilmer-observationen på över ett år. Vår granskning av satellitbilderna gav i våras ingenting. Gåtan är inte löst. Den har fått en tidsstämpel och ett ord.
Om hon vinner får hon kvällens bästa känsla följd av kvällens värsta post-Eurovisiondepression, om hennes egen text stämmer. Har hon en plan?
– Haha nej jag har nog ingen plan för det, men chips var en bra idé! Det löser ju de flesta av världens problem, ellerhur Henke?
Frågan levereras vidare i nästa avsnitt. Ordagrant, som jag lovade.
Henke – ”I’m Eating Chips”
Sist av alla 21 står Henke, med en chipspåse och Larssons skräcktips på sina axlar. Jag inledde med teologi, eftersom ”When you pray to Jesus, I pray to Estrella” kräver följdfrågor. Vilken smak ber man till?
– Det här kan nog vara det dummaste jag någonsin har svarat på. VILKEN smak man ber till? Vidga dina igenbommade kristna vyer och kom tillbaka till verkligheten, lilla Tobbe Snobbe.
– Det finns fler religioner än Jesus-sekten. Jag tror på flera olika andliga krafter. Min tro är polyteistisk. Om man har någon som helst läsförståelse förstår man det när man läser texten, där jag ber till både Estrella och Pringles. Jag ber till ett antal olika smaker på chips. Vad som helst men inte ostbollar.
Det finns dessutom en kyrkoårscykel. Den kan vår guide till Estrella-bönen inte hjälpa någon med, för den var vi inte medvetna om.
– Den viktigaste högtiden för mig är Chipssommar, då jag samlar mina närmaste troende och dansar runt en gigantisk Pringles-burk.
På frågan vad som händer den dag påsen är tom svarar han med en motfråga och en färdplan.
– Du menar alla dagar? Ja, då är det bara att krypa, åla eller välja ett annat färdsätt för att ta sig till Ica. Påsarna tar aldrig slut där förstår du. I alla fall nästan.
Sedan levererade jag Eurovision Moas fråga, ordagrant, som utlovat: chips löser ju de flesta av världens problem, ellerhur Henke?
– Helt enig att chips löser de flesta av världens problem! Om inte alla! Och vi har ju stora problem i världen. Till exempel, vad ska man ha för snacks till fredagsmyset? Det är för vissa en svår nöt att knäcka.
– Sedan tror jag att chips skulle lösa många världsomspännande kriser. Vi har ju ett antal ledare i världen som närmast kan liknas vid parasiter för befolkningen. Dessa ledare skulle behöva trycka ner några hundra kilo chips så att vi alla slapp se dem framöver. Vad det betyder får läsarna tolka själva.
– Och förresten Moa, jag har också PED – Post Estrella Depression!
Där har vi det: två finalister som pratar med varandra genom en tidning, om chips, fyra dagar före final. Marknaden har redan reagerat en gång på mindre än så, vilket börsen kan intyga.
Återstår skräcktipset. Larsson har utsett honom till låten som vinner för att alla minns den sist.
– Skräcktips?! Ska jag ta det som en förolämpning eller komplimang?
– För övrigt somnar jag av tristess av alla eviga frågor om vinst och förlust. Jag är med och tävlar och därför är det väl inte så himla spännande om jag vinner eller förlorar – det är ju de enda alternativen som finns! En vinst skulle ju självklart uppskattas, vore märkligt annars! Jag är ju inte här för att förlora.
– Och det första jag äter när jag har vunnit är såklart popcorn. Not.
Sigge – ”VEINS, PAINS, GAINS”
Sigge är inte i finalen. Han bad om att bli intervjuad ändå. Jag har haft det här jobbet i 16 år och det har aldrig hänt förut, och jag vill vara tydlig med att initiativet var hans.
– Jag kan tyvärr bekräfta att jag officiellt är utslagen (såvida inte någon blir diskad och jag råkade hamna precis under strecket).
– Beskedet kom faktiskt mitt under ett pass. Jag funderade ett tag på att ge upp, men insåg att det hade varit extremt ironiskt med tanke på låttexten. Så jag körde klart setet.
– Man kan åka ut ur AI-vision, men man skippar fan ta mig inte leg day.
Oddsen gav honom 49 procent. Strecket gick vid 50. Jag frågade vilken del av låten som hade behövt ett set till.
– Jag tror procenten som saknades låg någonstans mellan ”Veins”, ”Pains” och ”Gains”. Kanske borde jag ha klämt in ett ”six seven” någonstans i låten, eller ett gitarrsolo på exakt 69 sekunder. Eller så hade jag helt enkelt behövt bänka en procent till.
Sista frågan gällde vad man säger till sig själv i spegeln klockan 06.30 morgonen efter att man åkt ut.
– Jag tittade mig i spegeln och sa: ”Progress doesn’t come for free.” Sen insåg jag att jag bokstavligen hade skrivit den raden själv, så det fanns inte så mycket att argumentera emot.
– Och ja, dyker AI-vision upp nästa år så lär jag också göra det. Man kan inte skriva en låt om att aldrig ge upp och sedan ge upp efter en riggad semifinal. Det hade varit dålig kontinuitet.
Riggad semifinal, noterar jag. Det får bli en annan artikel.
På lördag går 21 bidrag i en ordning som redan är satt. TibbeLaMaestro bär 97 procent och en gubbe som skriker. Larsson har lakritsen i skafferiet, en båt i beredskap och en tippning han ombett servern att håna honom för.
Och sist av alla, på startnummer 21, sitter en man med en påse Estrella och ingenting kvar att bevisa. Vi ses i pressrummet.
Tobbe Ek är Wilmerbladets Eurovisionreporter. Samtliga citat är finalisternas egna svar på Wilmerbladets frågor; endast uppenbara stavfel är putsade. Fyra av de tillfrågade avböjde eller svarade inte. Wilmerbladet vet fortfarande inte vem Wilmer är.